Crille har blivit lite äldre; och jag också!

I morse fick jag se i min almanacka  att min gode vapendragare Crille faktiskt fyller år just i dag. Jag blev alldeles kallsvettig, hur hade jag kunnat glömma en sådan sak. Som tur är vaknar jag ibland mycket tidigt, för tidigt för en normal människa, idag var en sådan dag. Då Crille låg på min soffa och gnydde och vred på sig som i den sötaste bebissömn, hade jag fortfarande tid att sopa detta svek under mattan. Crille brukar av någon märklig anledning allt som oftast sov på min soffa; fastän har en egen lägenhet, som dessutom är hundra gånger fräschare än min. Inte för att det gör något, jag är van vi att ha honom där vid det här laget.

Då det råkar vara söndag var det ingen lätt match att komma på ett värdigt sätt att fira den förlorade sonens högtidsdag. Man skulle kunna gjort det enkelt för sig och köpa en kvast blommor, dock vet jag att jag skulle få lida all evighet om jag gjorde det då det råkar vara morsdag just i dag. Crille skulle kalla sig för min morsa livet ut.

När jag väl var ute och strosade, vilket jag vid det laget redan hade gjort i tre timmar, utan att komma på något värdigt överhuvudtaget. Observar väl att morgonstunden för längesedan passerat. Plötsligt fick jag höra: Pling plon plong plong pling plong plong… Hemglassbilen; ja så klart Crille måste ju ha en tårta på bemärkelsedagen, hur kan jag var så urblåst att jag inte tänkte på det. Dessutom, vad är bättre en glastårta!
Rundade hörnet och han just se en skymt av de blå bakdörrarna passera runt nästa hörn. Då jag i högstadiet var en av dom få som sprang 60 meter under  tio sekunder (Löpning var dock den enda idrottsgren som jag överhuvudtaget gjorde någon som helst framgång i)
Jag tog mig med raska steg fram till nästa hörn, där jag får se glassbilen svepa ner mot city. Springande efter glassbilen ser jag den öka farten; och likadant gör jag. Pensionärer och joggare som är i min väg hoppar förskräckt åt sidan. Då jag för en gångs skull  är ganska nära, åker den jäveln upp på bron i stället för att åka mot city. Här börjar den hårdast löpningen i mitt liv, tempot är så högt att det endast är riktiga elitidrottare som bör utsätta sig för detta. Då jag kommer på att jag inte är en av dessa elitidrottare håller jag på att kollapsa; dock har detta nu blivit en principfråga. Jag vet det då jag har sprungit förbi Konsum samt två Ica-butiker på vägen. Jag skulle med lätthet kunnat stanna och köpa den förbannade glastårtan där.
Då det är en del trafikstockning på bron hinner jag upp glassbillen och lyckas springa nästan hela bron jämsides med den, skrikandes och viftandes. Det är en ung kille som kör bilen och han verka inbegripen av ett stycke för högt spelad nutidspop. Han hör eller ser inget!
Ser inget annat råd än att kasta mig raklång framför bilen. Jag lyckas få stopp på bilen men också ådra mig  rejäla skrapsår på bägge händerna och ena knät.
Killen i glassbilen har vid detta laget hunnit ut ur bilen och tittar förvånat på mig när jag ligger där på marken.
En glasstårta snabbt som fan, säger jag.
Killen tittar fortfarande på mig och frågar om jag är alvarligt skadad.
Skit du i det och ge mig en glasstårta, säger jag.
Nä säger han, jag har slutat mitt pass du vet, och jag får inte… min ena sko träffar honom hårt på örat. En stund senare hamnar en Glasstårta med apelsin smak i mitt knä och glassbilen försvinner i fjärran.
Då jag jagat glassbilen genom halva stan i rasande tempo så är det nu ganska långt hem.
Väl hemma har glasstårtan nästan hunnit smälta och Crille har redan hunnit sticka. Dock har han lämnat en lapp på köksbordet som förkunnar att han fyller år i dag och att han är och firar sin dag tillsammans med sin mamma, och om vi kan mötas senare för en öl eller kanske en glass.

Radiotjänst

Ringde till Radiotjänst i Kiruna idag och försökte säga upp mitt tv-abonnemang. Tydligen går inte det. Har man en TV får man snällt betala.
Jag försökte tala om för sur kärringen att jag aldrig beställt någon tjänst av dem; och att om jag hade gjort det så ska jag säga upp den.
Kärringen vill mena att man inte har något val och publicservice hit och dit.
Då jag tog disktraven (som vid detta laget är ansenlig; och ganska äcklig) och vräkte den i golvet med ett väl måttat svep med högerarmen och de orden förkunnade: Oj där åkte min lilla fina tv i golvet, sönder och kaputt för all framtid. Nu önskar jag att säga upp mitt tv-innehav.
Kärringen satt tyst i nästan  en minut! När hon sedan tog till orden var inte det mycket bättre:
–    Jo men det är ju så att du fortfarande har en tv, fast den är sönder. Du får höra av dig när du har skrotat den.
Snabb i sinnet som jag är började jag genast härma en lastbil och sedan slamra med dörren.
–    Så nu är det klart; det var sopgubben som kom alldeles lägligt; nu är tv skrotad!
Kärringen satt återigen tyst i luren en lång stund; se lade hon på.

Jag lovar att inte stanna här, Kiruna -kärringen ska få vad hon tål.

Crille filosofen

Crille påstår att det inte är någon skillnad mellan Bokföring och Avföring. Att det i båda fallen handlar om att få ett så bra resultat som möjligt.

Ordnigsmaktens intrång!

Det har varit ett jävla gnäll på senaste ang. att jag röker inomhus. Naturligtvis är det hundgrannarna som är i farten igen.
Igår var dom nere hos mig och gnällde. Dom påstår att hela deras lägenhet är rökfylld och att dom är tvunget att ha alla fönster vidöppna fast det är så kallt ute.
Jag förklarade att jag röker ut genom köksfönstret och att det faktum att dom har fönstrena öppna kan vara en del av problemet. Dom vägrade naturligtvis att fatta!

I natt var det ett jävla liv på innegården; och klockan fem på morgonen är det någon jävel som ringer på min dörr. Naturligtvis öppnar jag inte vid denna tiden på dygnet. Var dock tvungen att gå till köket och kolla ut genom fönstret för att se vem det var som behagar att störa min sömn. Det jag får se när jag tittar ut genom fönstret får mig att baxna; fullt med polisbilar och brandbilar. När det återigen ringde på dörren han jag ens inte reagera innan någon öppnar dörren med huvudnyckel. Ni stormar fyra poliser och två brandmän! Där står jag i hallen som ett fån, naken och blek. Det enda jag fick ur mig var frågan om dom ville ha kaffe. Det ville dom inte, utan dom ville veta om det var något som brann inne hos mig, någon i huset hade nämligen känt röklukt. Jag sa att det inte brann någonstans, ändå ville dom kolla runt, även om jag försäkrade att jag inte brukade gömma eldsvådor.

Jävla grannar! Snart vet jag inte vad jag gör!

Hundgrannarna har gravat sin sista lax!

Måste bara friska upp ert minne med ett inlägg från förr.

”

Vov- vov mot skällande hundar
Skrämma mot hundskall. En effektiv hjälp mot skrämmande hundar!
- Det kan vara grannens hund, eller din egen.
- Effektiv för att lära hunden att inte skälla.

Så fort ljuddetektorn hör hundskall så svarar den med att skicka ut ett ultraljud som stör hunden.
Ljudet är ohörbart för människan, otrevligt för hunden,

men helt ofarligt. Det blir ett slags ljudbestraffning!
- Aktiveras vid hundskall. Känsligheten kan ställas in i tre olika lägen.

Ska bli spännande att montera upp den i trappuppgången! Nu ska hundgrannarna; och särskilt hundarna få smaka på sin egen medicin.”

Efter som jag tror att det är ”hundgrannarna” som har gått till motattack genomatt anmäla mig för djurskyddsinspektionen samt för att jag tvättar på natten. Nu är ovanstående grej monterad i trappan. Nu är det hundkrig!

Skräpgubben är inte gift med skräptanten iallafall!

Varje dag på klockslaget 3, är det en utländsk man som kommer och gräver i våra gemensamma sopptunnor efter ölburkar. Igen ont om det, förutom att har kastar ut sopporna ur sopptunnan och låter sedan en stor del av dem sedan ligga där på innegården. Crille min goda man kom igår på ett utmärk sätt att bli av med gubben. Experimentet innehåller 30 st ölburkar, en flaska mörk sirap och en träkloss. Igår kväll hällde vi i sirapen i burkarna och slängde dem i sopptunnan. Där därefter tog vi träklossen och satte vid gångjärnen, så att sopptunnans lock stod på glänt. Vi har redan varit och kollat; gott om getingar redan… nu väntar vi med spänning på att klocka ska bli tre.

Arbetslös och hjälplöst pank!

Som ni har förstått har jag inte varit på jobbet på ett tag! I går ringde chefen och sa att jag inte längre kunde betrakta mig som anställd och att han hade kontaktat arbetsförmedlingen, med bud om det samma!
Nu är det tydligen så att enligt, A-kassan, betraktas det som jag har sagt upp mig på egen begäran då jag har uteblivit från arbetsplatsen och därmed följer 50 arbetsdagars karens.
Jag var också på arbetsförmedlingen idag; vilket jag också lyckats bli utskriven ifrån. Nu har jag skrivit in mig på nytt med lov om att jag ska skötta mig bättre!

Djurskyddsinspektion

Idag har jag haft besök av en tjej som heter Lena och jobbar på Djurskyddsinpektionen. Tydligen har jag fått klagomål på att min hund skäller och att den inte rastas ordentligt! Komiskt! Jag bad henne besöka hund-grannarna, då dom faktiskt också råkar ha hundar. Hon kunde inte göra det då hon inte fått någon anmälan på deras namn.

Kanske får jag ta det som en pik! Rasta mig själv oftare och skälla på grannarna mindre!

Svenskar är inte bara kassa dom är sportfånar också!

Jag har varit så nöjd att jag genomlevt OS utan större men, och trodde med stor lycka inom mig ”att det nu skulle bli lugnt och skönt, inga ändringar i TV-tablån, vänner som inte har någon friidrottsgren att titta på istället för att gå på krogen, förfester utan Tv:n påslagen”. Och vad fan börjar då! Satans Finkampen!

”Till alla er som betalar TV-avgiften, tack vare er har vi tv och radio som är fria från kommersiell påverkan och reklam”

Sport då! Jag betalar närmare 170 spänn i månaden för massa jävla sport, som dessutom förstör mitt sociala liv totalt. Man kan bara säga: fy fan!

Och till er sportfånar: Hur kan man vara intresserad av ”Sport”? Bordtennis, simning, höjdhopp och fotboll… ser ni inte själva, inget i dessa sporter har något gemensamt. Så vad är det ni är intresserade av egentligen? (okej: i fotboll och bordtennis använder man bollar).

Jag tror det är patriotism, att se Sverige vinna! Har jag rätt!? Okej, vill ni se Sverige vinna och vara bättre än andra länder… rösta då; och fan inte på moderaterna!

Om män är svin är då kvinnor änglar!?

Drömde i natt  jag hade fått et nytt jobb som seminarievärd. Det hela gick ut på att kvinnor och män i stora skaror träffades varje torsdag i en jättelik lokal för att diskutera könsroller. Som det brukar var i vanliga livet gick samtalet ut på att hugga mot det en könet och försvara sitt eget. Min roll var att reda ut och hålla samtalet på hygglig nivå; jag sprang och gömde mig i en skog, som otroligt nog var inrymd i lokalen (undrar vad det betyder?).

Efter denna dröm har jag funderar lite på den manliga fegheten. Är det kanske så att vi hjälper till att förstärka kvinnas bild utav oss som ”svin” (vore iof typiskt manligt). Och nu menar jag inte att vi är svin, utan att vi håller med om att vi, eller andra män är svin för det är det en kvinna vill höra och tro på. Ja för så gör vi män allt som oftast vi lär oss vad kvinnor vill höra och sedan håller vi med.
Så frågan är: är vi svin? Jag tror inte det! I alla fall inte utifrån jämförelsen om att kvinnor är änglar.
Jag läser en hel del andra bloggar på nätet; och kvinnor pratar hela tiden om svikare och svin. Jag ska ge er ett riktigt fullt exempel, jag ska kippa in en bit av en kvinnas dagbok i min egen blogg och vända lite på den, vänta en stund bara!

Okej, nu kör vi. Detta är en del av ett inlägg på en blogg, namnet är inte viktigt, inte innehållet heller egentligen… det är mer ett typiskt exempel på en kvinnas synsätt:

Ur en kvinnas perspektiv

I flera år, till och från dök han upp i mitt liv. Även om jag träffade någon annan så kom han alltid in i bilden igen. Han kunde ringa mig sent en Fredagkväll eller Lördagmorgon och fråga om han fick komma och hälsa på i xxx. Ibland åkte jag till xxx eller till xxx där han senare bodde. Jag kunde släppa allt jag tagit mig för och bara åka iväg.

Jag minns så väl när han fyllde år och hade en gemensam fest tillsammans med några vänner. Hela den kvällen ignorerade han mig. Vår kontakt bröts ..
Efter flera års icke-kontakt flyttade jag till xxx och han skickade ett sms till mig. Då hade han alltså flickvän och var som han sade ”plast-pappa” till hennes son. Trots detta föreslog han att vi skulle ha ett sk. möte för Good old times…
Jag höll på att kräkas i luren…Vilket svin!”.

Nu byter vi ut manen mot en kvinna:

”I flera år, till och från dök hon upp i mitt liv. Även om jag träffade någon annan så kom hon alltid in i bilden igen. Hon kunde ringa mig sent en Fredagkväll eller Lördagmorgon och fråga om hon fick komma och hälsa på i xxx. Ibland åkte jag till xxx eller till xxx där hon senare bodde. Jag kunde släppa allt jag tagit mig för och bara åka iväg.

Jag minns så väl när hon fyllde år och hade en gemensam fest tillsammans med några vänner. Hela den kvällen ignorerade hon mig. Vår kontakt bröts ..
Efter flera års icke-kontakt flyttade jag till xxx och han skickade ett sms till mig. Då hade han alltså pojkvän och var som hon sade ”plast-mamma” till hans son. Trots detta föreslog hon att vi skulle ha ett sk. möte för Good old times…
Jag höll på att kräkas i luren…Vilket svin!”.

Kontentan: Jag tror inte en enda man inte känner igen sig i den senare berättelsen; just så beter sig nämligen kvinnor hela tiden och detta med någon slags rätta.

-    Kvinnor försöker vissa sitt värde genom att vissa sig bättre än den nya flickvännen.
-    Dom kan ringa i tid och otid, nätter inte undantaget.
-    Dom kan komma och hälsa på eller be en att hälsa på utan att det blir det minsta sex. Försök att göra samma sak med en kvinna, troligen är man då ignorant och ett svin.
-    Att bli inbjuden till en fest av en kvinna man har haft ihop det med tidigare och sedan blir fullständigt ignorerad får vi som män betrakta som en del av den kvinnliga nyckfullheten. Konstigt nog kan detta beteende sedan ursäktas med att ”du ringde ju knappt veckan innan.

Så enligt kvinnor synvinkel: är män alltid svin.
Enligt mäns synvinkel: är att kvinnor beteende något vi fått vänja oss vid.
Så låt kvinnor betrakta män som svin, men låt fan inte kvinnor betrakta sig som änglar, ty det är de icke!