Inte arg alls!

Sorry har inte skrivit på ett tag! Saken är den att jag inte alls känner mig särskilt agr längre. Visst är det skönt, dock har jag ju inte så mycket att skriva om. Ja återkommer när jag blir lite arg!

Crille har hål i huvudet, & i jackan!

I dag kom Crille och hämtade mig, vi skulle åka till en skjutbana! I mitt stilla sinne trodde jag att vi skulle dit och avreagera oss lite genom att bränna av ett par salvor mot någon pappgubbe. Jag trodde fel!

Det pågick skjutövningar! Crille parkerade ganska långt från skjutbanan och drog med mig genom skoggen. Jag undrade varför vi inte kunde parkera på parkeringen som alla andra! Han tittade på mig som jag var dum i huvudet och sa: ”–Du är la fan inte med i hemvärnet eller? Du fattar la att det är råförbjudet och livsfarligt att vara på skjutbanan när de skjuter skarpt”.

Tydligen skulle vi inte alls skjuta.  Vi skulle till sandvallen bakom måltavlorna. När vi närmade oss hörde man i mellanåt  någon felriktad projektil rassla till i lövverket ovanför oss. Väl framme blev vi liggande bakom sandvallen och lätt projektilerna vina över våra huvuden. Crille lyckades en gång få en kulhål i sin jacka genom att helt enkelt kasta upp övanför vallen i samma stund som det passerade en kula. Han var mäkta stolt över detta kulhål och påstod att det närmaste en skottskada man kunde komma. Det var tydligen det som var meningen med denna utflykt! Ja, jag säger då det. Trotts att Crille är en bra polare är han fan lite dum i huvudet han också.

P2-gubben och senapskaninen!

Fastnad med P2-gubben i trappan igår igen, som tur var snackade han inte om sperma denna gången. Han propsade ganska hårt på att jag skulle komma på middag, för jag skulle minsann få äta något jag inte var van vid och säkert aldrig hade ätit.
Då jag är mer än lovligt pank efter helgens bravader så tackade jag ja. (Vi återkommer till helgen bravader när jag har hunnit smälta dessa)

Så i går kväll staplade jag ner till gubben för att få i mig lite käk:
Jag satte mig på stolen vid långsidan av köksbordet. Han började genast på att berätta om kaniners naturliga plats i det svenska köket och att kanin banne mig inte skulle användas som något slags gossdjur utan ätas, för mat var var det var och så vidare.
(Vid denna tidpunkt hade jag fortfarande inte sagt ett enda ord utan ”hej)

Ibland tog han en paus för att röka en av sina oräkneliga John silver vars rök alltid blåste ut genom näsan vilket gjorde att hans gråa mustasch samt den del av skägget som omringar munnen också fått en lätt beige gul ton. Han pratade också om rökning och hur rökningen förstört hans nerver, framför allt hade fötterna fått ta mycket stryk. Själv fattade jag inte det där med rökning och fötterna; men det fanns nog en lång och vinglande historia om även detta. Istället för att lyssna på allt trams började jag funderade på om det var hans rökande som hade frammanat den extra lila påsen under det högra av hans ögon. Påsen ser ut att innehålla vätska och huden är på det ställe också något gultonat, sådär som en blåsa kan se ut efter några dagar, om man lyckat låta bli att sticka hål på den vill säga.

Klockan 18.00 öppnar baren, skrek han plötsligt till, och började bjuda på otroliga mängder billigt vit vin som serveras ur blåa tetrapack. Han påstod att just detta vin hade en fantastisk inverkan mot hans smärtande fötter och trots att det är så billigt så hade han sig inte hittat något annat vin med samma goda verkan på fysiken.

På meny denna dag stod det således Kanin i senapssås. Historien om kaninen naturliga plats i det svenska köket, som jag förut hade fått tilldelat mig tog sig nu en ny vändning. Kanin hade förvandlats till kyckling! Tydligen var huvudsaken i denna rätt är en god senap och eftersom kanin såsom kyckling inte smakar ett något såvida man inte gör något med den. Således skolo kyckling vara ett smidigare, billigare och mer lättillgängligt alternativ än kanin; och egentligen var kanin inte att tala om i rätt som denna eftersom kaninens kött inte alls kan tillgodo göra sig smaken av senap.

18.30 var det min tur att göra min ända insatts. Jag ska duka. Denna tillsynes enkla uppgift fick snabbt statusen av en Nobelmiddag. Under noggrant överseende arrangeras glas, knivar, gafflar och tallrikar på för honom ett tillfredsställande sätt. Själv gjorde han en servettbrytning med namnet av någon gammal kung, Gustav den tredje tror jag.

18.45 Samtalet förs återigen in på kanin som blivit kyckling samt en del snack om det otroliga vinet som serveras därtill (vinet hade vid detta laget bytts till rött). Han blev sen ganska snabbt irriterad då jag inte fällt ett utlåtande av rätten. Jag började prata om maten och alla mina eventuella invändningar angående den serverade rätten bortförklaras snabbt, vant med referenser till det svenska matoraklet Tore Wretman.

Jag fortsatte att lovprisat hans matlagningskonster, med försiktighet fråga vad det var för sorts senap som gav en så subtil smak. När jag sagt detta faller hans haka nedåt och han blir tom i blicken. Det förflyter någon minut och sedan brakar helvetet löst: han börjar slå i bordet med gaffeln, skriker ut en harang av frustande och sällan hörda svordomar som innefattade dels honom själv, kanin, kyckling, Tore Wretman, förtidspensionering, läkemedel som man blir glömsk utav och den distraherande verken i fötterna.

P2-gubben hade på något outgrundligt sätt lyckats att förstöra denna rätt totalt med att förbise den så viktiga ingrediensen, senap! Det som skulle ha blivit det svenska matarvets flaggrätt, kanin i senapssås hade i slutändan reducerats till kyckling i buljongsky. Jag tror att gubben är riktigt sjuk i huvudet! Min nya strategi är nu att lyssna uppmärksamt så det inte är någon trapphuset när jag ska gå ut eller in!

Nu ska det fan hända grejer!

Roffe sms:ade och frågade om jag skulle hänga på ut ikväll. Hade hade någon kompis från Linköping som är här och hälsar på; Ruda hete han tydligen. Det kan nog bli lite svårt med namnen: Roffe och Ruda. Dock känner jag för att bli riktigt packad efter en vecka på helvetes lagret!

SMS från helvetet!

Fick ett sms från tjejen som sitter på kontoret på mitt jobb! Tydligen vet dom på jobbet att det var jag som blandat i Piffiallkrydda i kaffet! Gick inte till jobbet idag!

En spark i fel riktning!

En jävla bondläpp som kallar sig Tippe hade mage att sparka mig i röven.
När jag kom gående i gång 16, stod han där med några andra mongos och snackade, de tystnade när de såg att jag kom. När jag gick sparkade den jäveln till mig i baken (ganska hårt faktiskt), samtidigt som han sa ”här ska du få för ”Blåknixa””.

Jag är trotts allt ganska glad att Arbetarordlistan börjar få fäste bland fotfolket. Efter som jag själv inte dricker kaffe passade jag på att bland i en halv burk Piffiallkrydda i kaffeburken, lagom tills Tippes lag skulle ha kafferast.

Dagge, degraderad och blå!

Jag vet att jag inte skrivit på en tag… jag har varit lite deprimerad! Varför, jag har fått ett jobb! Jag har skrivit massor av riktigt kassa ansökningar, just för arbetsförmedlingen kräver att jag söker massa skitjobb. Tro det eller ej, någon tyckte om min ansökan och hux flux så fick jag ett jobb, utan att ens varit på intervju. Det jag trodde var ett första mötte var introduktion och så fick jag börja redan dagen efter. Jag känner att jag inte kan ha respekt för någon som anställer mig då jag medvetet gjort en skitdålig ansökan. Jobbet är på ett lager så det kanske är skit i samma!

I skrivande stund har jag nu gjort snart en veckan på det nya jobbet. Jag är inte omtyckt och jag tycker inte särskilt mycket om någon där heller; förutom tjejen i på kontoret, dock fattar inte hon att jag inte är som dom andra miffona.

Crille har skrivit i hopp en egen ordlista som han tycker jag ska använda mig av på jobbet, ja, mer som ett experiment. Här kommer några av Crillen nya ord:

Fikabulk = Att fika mer än man borde så man är helt full med kaffe.
Burkpeta = Att vara fin i kanten
Overollklabb = Det gula i wienerbröd
Blåknixa = Att reta arbetare
Wellvobbla = Att inte bry sig om ömtåligt gods
Credensknäck = Att lyssna på musik i lurar istället för att kommunicera
Muggmygel = Att läsa tidningen på dasset
Muggmärklig = Att ha prestige i att aldrig diska sin egen mugg

Har testat några av orden på mina kära medarbetare. Dom tittar på mig med tom blick och gå vidare. Jag ska kämpa, dessa ord ska nog fan bankas in i deras sällan stimulerade hjärnor.

P2-gubben och sädesvätska

Blev stoppad av min granna P2-gubben i trappan igår. Han pratade om att flera i huset har problem med radiosignalen och undrade om jag också hade det. Jag ljög och sa att jag hade samma problem som övriga.

Sedan fortsatte han samtalet och berättade om någon kompis som låtit sterilisera sig och varför han gjort detta. Vidare gick han in på utlösningens mekanismer, – Vet du att man kan få utlösning även om man klippt av sädesledaren, jo sperman uteblir men det kommer ändå sädesvätska. Det är sant, sperma och sädesvätska är två skilda saker och kommer från olika håll, visste du det. Jag sa att det var mycket intressant och att jag måste skynda mig för jag har ägg som kockar på spisen (vet inte var i från jag fick denna lögn). Han svarade att ägg, det är gott det. Sedan sprang jag!

Nulägge= Normalt

Nu är allt som det brukar vara. Crille har varit här och återigen satt på Störsändaren för att ge P2-gubben en omgång. Hundgrannarna har jag inte skrivit om på ett tag, då jag faktiskt inte har sett till dom, dom har nog varit på semester för nu är det ett jävla skällande igen. Tänkte att vi skulle montera upp antiskäll-apparaten jag fick i present av Crille.

Brudbruden!

Hej igen! Jo, den där arga bruden som jag skulle gå och fika/ta en öl med har på något sätt stannat kvar sedan i onsdags. Hon hängde med hem samma kväll och har ännu inte åkt, hon säger dock att hon ska åka till USA på tisdag morgon från Köpenhamn. Tydligen var det så att hon var och hälsade på någon väninna här och dom har kommit på kant med varandra, hon åkte dit i torsdags för att hämta sitt bagage och bor nu tydligen hemma hos mig! Crille drog direkt, man kan ju säga att dom inte delade samma uppfattning om livet. Vet inte vad jag ska säga, men livet de senaste dagarna har inte varit det samma som jag är van vid. Förutom att hon hinkar omåttliga mängder vin, äter hon bara skräpmat, egentligen bara Pizza. Inte för att jag är någon gourmet men lite bättre eller i alla fall lättare mat är jag nog van vid. Det sköna i sammanhanget är att hon pyntar för hela kalaset: vin, mat, bussresor. Man kan nu få uppfattningen om att jag har det ganska bra i min nuvarande situation, men ack! Jag blir runt bossad som få, känner dock att jag får ta den smällen då jag själv är pank och hon pejar. I Lördags blev jag till och med meddragen på barnkalas; och den senaste gången jag var på den typ av kalas var nog när jag var åtta. Vi spenderat olidligt många timmar på stan, i jakt på en passande present till en tvååring, jag gav många fina förslag och försökte med alla medel att hjälpa till. Detta resulterade i stor irritation från hennes sida och till och med frågan om jag var lite dum i huvudet. Jag talade om för henne att det nog egentligen var skit i samma vad man köpte till någon som är två och inte ännu har fattat vilken kön dom tillhör. Fick då en ganska skarp uppläxning. Resten av den dagen var inte en dans på rosor. När vi väl kommit till kalaset, hälsat på moster, farmor, farfar, mormor, morfar, fasterns nya man Bernt, syskon och hit och dit blev man iproppad: muffins, hallongrottor, mockarutor, kollakakor, negerbollar, bullar och tillslut, mätt som fan, tårta. Vid fikabordet frågar den där ”Bernt”, (som förövrigt var en föga intellektuell journalist på någon liten skit tidning), var jag och mitt sällskap egentligen hade för relation. Jag sa som det var: ”– Hon bor tillfälligt hos mig och så har vi sex”. All skrattade hög, hon också, en poäng till mig tänkte jag; ni ska veta att jag hade fel. När jag sedan skulle böja mig ner på huk för att titta på lillpojkens nya leksaker så sprack mina Lee Jeans i grenen, alla tittade lite generat och hon vände bort blicken och suckade övertydligt. Efter detta kalas har det varit minst sagt kyligt emellan oss. Hon är tydligen mycket lack för det där jag sa om att vi låg med varandra, så på lördagskvällen skulle hon helt plötsligt träffa någon kompis ute på krogen och hon viste inte riktigt när hon skulle komma hem, vilket var det hon inte gjorde överhuvudtaget När jag kom hem idag från en stund på stranden idag var hennes bagage borta och nyckeln hade hon kastat in genom brevlådan. PS! Kan inte hitta min MP3-spelare, tror att hon har tagit med den för att ha något att lyssna på flyget; undrar när jag får tillbaka den!?